Mikronationer - en bokrecension

 

Recension av Rolf Palmberg [en längre version av recensionen har publicerats i Geografiska Notiser 3:2017].

 

Johan Joelsson och Jonatan Jacobsons bok om mikronationer [utgiven 2017] inleds med en intressant beskrivning av de grundläggande skillnaderna mellan allmänt erkända stater och så kallade mikronationer eller ”låtsasnationer”. Joelsson (som skrivit samtliga kapitel i boken) redogör för vad mikronationer är och inte är och hur de uppkommer (och ofta försvinner). Han ger läsaren en mångsidig bild av det breda spektrum av mikronationer som existerar idag; de är faktiskt (beroende på hur man definierar begreppet) inemot etthundra till antalet. Joelsson kommenterar också det faktum att mikronationerna inte alltid är små: många av dem är i själva verket större än de minsta medlemsstaterna i FN, både vad arealen och antalet medborgare beträffar. Detta bör ses mot bakgrunden att – enligt vissa källor – alla länder med färre än en miljon invånare borde klassificeras som mikronationer, och i så fall passar definitionen in på en femtedel av världens självständiga stater.

Bokens stomme består av en utförlig presentation av sju mikronationer: kuriösa områden med egna flaggor och oftast också egna betalningsmedel, pass och webbsidor. Fem av dem finns i Europa, nämligen Sealand, en ockuperad havsplattform från andra världskriget, belägen i Nordsjön ca 10 km utanför den brittiska kusten, numera ett furstendöme, Ladonien, en skulpturpark i naturreservatet Kullaberg i Skåne, numera en ”remoni” (med andra ord en republikansk monarki), Elleore, en ö i Roskildefjorden väster om Köpenhamn, numera ett kungarike, Seborga, ett furstendöme i de liguriska Alperna i nordvästra Italien, och Sweutschland, den obebodda skärgårdsön Ulsholmen i Bohuslän, en temporär experimentnation. Den sjätte mikronationen, Molossia, består av ett egnahemshus och ett närbeläget landområde i den amerikanska delstaten Nevada och har ibland kallats för en ”diktatorisk bananrepublik”. Den återstående mikronationen, Elgaland-Vargaland, är ursprungligen ett svenskt konstprojekt, numera en dubbelmonarki, som återfinns utspridd över hela världen.

I det avslutande kapitlet knyter Joelsson ihop temat mikronationer på ett träffande sätt. Här redogörs nämligen huvudsakligen för PoliNation, en internationell konferens som ordnades under två dagar i juli 2015 enkom för mikronationer. På samma gång får läsaren en bild av den mikronation som stod för de praktiska arrangemangen, Alcatraz, en konstnärsby i de italienska bergstrakterna i Umbrien och numera en ”fri republik”. Konferensen var den tredje av sitt slag – de två tidigare konferenserna hölls i Sydney 2010 och i London 2012. Förutom journalister, filmmakare, forskare och andra intresserade deltog representanter för nio mikronationer. Programmet innehöll både seminarier, presentationer och föredrag, och ett av huvudmålen var att under detta ”alternativa FN-möte” nå en överenskommelse om ett klimatavtal – Alcatrazfördraget.

Denna tankeväckande bok är synnerligen läsvärd. Innehållet är ofta kryddat med humoristiska detaljer, och det var med stor behållning jag tog del av det dagliga livet i det aktuella urvalet av mikronationer. Jag läste med speciellt intresse kapitlet om Seborga, som jag besökte för sjutton år sedan, och kapitlet om Elgaland-Vargaland, som jag nu inser att jag besökt hundratals gånger under mina utlandsresor utan att ha vetat om det – de två konungarikena gör nämligen anspråk på världens samtliga nationsgränser. Den välskrivna boken baserar sig på personliga besök och observationer samt intervjuer med respektive mikronationers mer eller mindre seriösa regenter. De engagerande reportagen om de aktuella mikronationernas uppkomst, traditioner och framtidsutsikter kompletteras med ett generöst sortiment av fantastiska färgfoton tagna av Jacobson (som också är medförfattare till kapitlet om Molossia) och illustrationer av Klas Isaksson.