FiNoRu – en av Finlands två trepunkter

Finland har två trepunkter, dvs. ställen där tre länders statsgränser möts. Den nordligare trepunkten (som för övrigt är den nordligaste i världen) är FiNoSe (mera känd som Treriksröset), där Finland, Norge och Sverige möts. Den näst nordligaste trepunkten är FiNoRu, där Finland möter Norge och Ryssland.

En regnig julimorgon 2012 startade min fru och jag med bil från Vasa med kurs mot den senare trepunkten, FiNoRu. Närmare bestämt körde vi drygt 1000 km till den norska staden Kirkenes, med en sen lunchpaus i Torneå (där vi besökte På gränsen, ett shoppingcentrum nästan på gränsen mellan Finland och Sverige i Torneå-Haparanda) och med övernattning i Rovaniemi.

Tidigt följande morgon var det dags för trepunktsbesöket.

Den första etappen av resan var enkel. Vi lämnade vårt hotell i Kirkenes bakom oss och körde söderut in i en smal flik av Norge i riktning mot Øvre Pasvik nationalpark. Det norska området blir smalare ju längre söderut man kommer, och det är omgivet av finskt respektive ryskt territorium. En kuriös konsekvens av denna geografiska realitet är följande: Om du kunde förflytta dig antingen 10 km västerut eller österut från den norska vägen (i praktiken är det av olika anledningar inte möjligt), skulle du i bägge fallen hamna i en tidszon som är östligare än den du befinner dig i! I Finland är klockan en timme mer än i Norge; i Ryssland är den två timmar mer!

Drygt 100 km senare tog den allmänna vägen slut, i närheten av den norska gränsstationen i Gjøkåsen. Vi hade redan varit i kontakt med de norska gränsmyndigheterna, men gick in för att anmäla och förhöra oss om vägens skick i riktning mot trepunktsområdet. Det gick nämligen en grusväg vidare mot sydväst, och vi fick veta att den var körbar trots att det hade regnat i flera dagar.

Vägen var visserligen körbar, men den bjöd på många spännande moment. Den var ställvis mycket krokig och stenig, och några gånger såg man bara en vattenyta flera meter framför sig. Det betydde att det var omöjligt att beakta eventuella gropar och stenar, i synnerhet som man inte visste hur djupt vattenbeståndet var. Som tur var hade vi vädret på vår sida – det hade inte regnat på hela natten och dessutom hade solen börjat skina.

Infoskylt [Foto: Rolf Palmberg 2012]

Det 20 km långa vägavsnittet tog inemot en timme att köra, men till slut kom vi fram till ett slags parkeringsställe. En blå skylt berättade att vi var i ett gränsområde och att det inte var tillåtet att gå över gränsen mellan Norge och Ryssland. En annan skylt visade var den 5 km långa stigen till trepunkten började. En tredje skylt upplyste oss för säkerhets skull om vart vi inte fick gå.

Efter att ha parkerat bilen och tagit med oss lite proviant började vi promenera i riktning nordväst, mot trepunkten. Det var ett nöje att följa den slingrande stigen. Omgivningen var mycket varierande, med glesa tallskogar och regelbundet återkommande små vattendrag och myrar. Utplacerade gångbräder hjälpte oss att komma över våtmarksområden.

Vi visste att vi var under konstant uppsikt, för man kunde se de norska utkikstornen från vissa stigavsnitt. En norsk gränsvakt hade redan i ett tidigt skede av vår vandring dykt upp från ingenstans och erbjudit sig att guida oss till trepunkten. Vi förklarade artigt att vi nog skulle hitta rätt på egen hand, för stigen var tydligt markerad. Det går bra, svarade han och påminde oss om att vi inte fick gå över den norsk-ryska gränsen. Stigen gick nämligen parallellt med den norsk-ryska gränsen, och på några ställen var man påtagligt nära de norska och ryska gränsmarkörerna.

Det tog oss ett par timmar att nå trepunkten FiNoRu i Muotkavaara, där tre norska gränsvakter stod och väntade på oss. Utsikten var fin. Man kunde se hela det norsk-ryska gränsavsnittet och längst bort kunde man ana stället där vi lämnat bilen. Vi fick fritt fotografera trepunktsområdet, men inte gå runt trepunktsmonumentet även om det i praktiken hade varit helt möjligt. Så jag fick nöja mig med att i stället korsa den finsk-norska gränslinjen ett antal gånger.

Sent omsider, efter att ha gjort rutten i omvänd ordning, kom vi tillbaka till vårt hotell i Kirkenes. En mycket lång och händelserik dag!