Kör du bilen extra långsamt när du passerar ett ställe där det skett en trafikolycka? Dras du till ställen där det har varit eldsvådor med dödlig utgång? Tittar du gärna
på nyhetsreportage från jordbävningsområden och krigszoner? Om du svarade jakande på någon av dessa frågor har du åtminstone några av de symptom som kännetecknar en thanaturist.
Thanaturismen* infördes i mitten av 1990-talet som en ny kategori jämsides med bland annat strandturism, storstadsturism, vildmarksturism, äventyrsturism, hälsoturism,
sexturism och rymdturism. Den gren av den akademiska forskningen som intresserar sig för orsakerna till turism har konstaterat att det är just thanaturisternas antal som växer snabbast både när det gäller det absoluta antalet
och proportionen till de övriga turistkategorierna.
Anthony Seaton, professor i turism vid University of Luton, England, definierar begreppet thanaturism som resor som huvudsakligen motiveras av en eller flera
av följande behov: resenären vill
- se platser där kända personer gått en våldsam död till mötes;
- se platser där
ett stort antal personer gått en våldsam död till mötes;
- besöka interneringsläger, begravningsplatser och minnesmonument;
- bekanta
sig med döden såsom den presenteras i till exempel museer och genom utställningar; samt
- bevittna olika slag av död, vare sig äkta eller simulerad.
Också researrangörerna har upptäckt turisternas ökade behov av thanaupplevelser. De dagsutflykter som arrangeras i samband med olika paketresor till främmande länder inkluderar allt oftare besök till katakomber, begravningsplatser,
judeghetton och koncentrationsläger. Andra inrättningar som thanaturister gärna besöker är fängelser och museer som specialiserar sig på beryktade mördare, tortyrredskap och krig.